Den faderlöse gossen
1.
Nu må jag resa bort till ett främmande land,
Nu får jag afsked taga och bjuda dig min hand.
Adjö nu, mina vänner, som hälsar mig så kär!
Nu får jag eder bjuda mitt ömmaste farväl.
2.
Jag är en fattig yngling om två och tjuge år,
Som nu skall ut och vandra uti en värld så svår
Där ingen räcker handen, där ingen hälsar mig,
Men likväl får jag vandra på den sorgbeströdda stig.
3.
Jag har haft en huldan fader, han var väl mitt försvar,
Men nu så är han döder och lagder uti graf;
Nu får jag stå vid grafven och fälla sorgens tår,
Nu får jag ut att vandra som ett villande får.
4.
Jag älskat har en flicka uti min ungdoms tid.
Den flickan var ej trogen, hon har bedragit mig,
Hon har ifrån mig röfvat all glädje och all fröjd,
Jag önskar, att jag vore i jorden nedergömd.
5.
Nu är jag lik en fågel uti en vildan skog,
Som intet har en människa att tala med ett ord.
Men om jag hade vingar som dufvan uti lund,
Så skulle jag mig svinga så långt härifrån.
6.
Nu får jag afsked taga och bjuda dig adjö.
Jag vill ej längre lefva, nej, jag vill gärna dö;
Men jag är inte värdig att skiljas härifrån,
Ty mina sorgedagar kan blifva många än.
