Det sorgsna hjärtat
1.
Nu är jag ensam med mitt sorgsna hjärta
och skild från den, som all min kärlek har.
Vem skall nu lindra denna bittra smärta
och skänka fröjd åt dessa sorgsna dar?
2.
Om blott din kärlek åter du mig skänkte!
Finns ej i denna värld för mig en vän?
Hos dig jag all min fröjd, min sällhet tänkte,
men nu försvinner äfven, äfven den.
3.
Om någon gång i aftonvindens susning
Du hör en röst, som suckar till dig för,
Då är det jag, som nämner med förtjusning
Ditt namn och tycker, att din röst jag hör.
4.
Du lämnar mig med tårar i mitt öga
Och går från mig uti en annans famn.
Må gud i himlen dig en gång belöna,
Och låt oss råkas i det sälla land!
5.
Där får du en gång för din kärlek svara,
Som du uti ditt falska hjärta bar,
Det duger ej att där sig falskt förklara,
Ty gud en evigt rättvis dom där har.
6.
När allting liv och glädje, sällhet andas,
När du bland vänner säkert gläder dig,
Då sörjer jag, och mina suckar blandas
Med minnet av, att du är skild från mig.
7.
O, denna dag är dyster för mitt sinne,
Mitt öga uppfyllt utav sorgens tår!
Fly dystra tanke, fly ifrån mitt minne!
Och glädjens sol för mig ej mer uppgår.
8.
Farväl, min vän, farväl du, falska flicka!
Ett ömt farväl jag endast ber av dig.
Gud låt dig endast blott en gång få dricka
den bittra kalk, som du har fyllt åt mig!
