Frieri i Dalom
1.
Om dä nu så vore vå’n eres be’ag,
Å du, kiära Kiersti,
så ville, så tyttjer ja’ just,
att de’ kunne ta’ lag,
Å in-te skull’ ’ampa se’ ille,
Om vi till ett hjonalag bleve i’op;
Jag ’ar, Gu-di lov! både kannor å stop,
Långt mer än du de’ kan inbille.
2.
Ja’ sparde på löna i fjol å i år,
Å köpte e’ litta grå qviga,
Å skällkoa, som uppå löta nu går,
’Ar kalvar bå’ qvicka å viga.`
Å fastän mi lött’ an är just int så stor
Sn tör ja fäll få litte kraffs ätter mor,
Få si ’uru pass e vill stiga.
3.
Å är de nu så all du ville ta ve,
Så får ja’ fäll ’öra me’ ätter
Ett törp eller rot eller ’ur da bär te.
Nog grunnar ja på’t alla nätter.
Du ligger i ’agen båd’ tima å stunn’,
Á ofta så sover ja’ knappast e’ blunn.
Men säjer du »ja» blir ’e bätter.
