Lindormen

Å Jungfrun hon sitter i högan loft och syr - Och di lekte. - Och in kom en Lindorm så långer och så leder - De lekte uti nätter och alla sina dagar.

Hörer du skön Jungfru hvad jag säjer dej Vill du följa af landet med mej

Det vore mig så storan en harm Om jag skulle gå med en Lindorm af lann

Kan jag inte mera af Sköna Jungfrun få Så kyss mej på munnen och lät mej sedan gå.

De orden månde Jungfrun så till hjertat gå hon kasta Gullsaxa, följde Lindormen å

När som de kommo i rosande lund Der mötte Signa lilla sina Bröder de fem

Det är dig så storan en skam Att du skall gå med en Lindorm af lann

Å käre Ni Mina Bröder Ni lät mej gå Det var mej förelagdt, att jag skall tåcken gå

Och de gingo sig åt blomstergrön äng Der hitta de sig en uppbäddad säng

Och Signe lille satte sig i sängen med harm Och Lindormen lade sig på hennes hvita arm

Å hörer du Signa lille hvad jag säjer dej I sömnen skall jag inte svika dej

Å när som hon somna var det en Lindorm så kall Å när som hon vakna var det en Konungson så båld

Om morgon när dager vardt ljus Så var di båda i ett konungahus.

Konungen tog Signa lilla i sin famn. gaf henne gullkrona och Drottninga-namn.

Och Herre Gud välsigna dig mitt Vänna-vif - Och di lekte. - För du hafver frälst mitt unga lif. - De lekte uti nätter och alla sina dagar.