Text
1.
O, Jesus, öppna du mitt öga
Att jag må se din salighet,
Ty av mig själv jag ser så föga
Utav ditt rikes hemlighet.
Lägg därför än, som fordomtimma
Ditt finger hult jämväl på mig
Och låt mig så ännu förnimma
Det ljus, som strömmar ut från dig!
2.
Ja, låt mig se din kärlek, Herre,
Varmed du evigt älskat mig,
Men ack, för vilken jag, dessvärre,
Dock än så föga tackat dig!
Den kärlek, som av inga skiften
Och inga tidens gränser vet,
Men uppenbarad uti skriften,
Är borgen för min salighet.
3.
Låt mig få se dig — stå dig nära
Uti din dyra korsgestalt
Men också i den makt och ära,
Varmed du råder över allt.
Låt mig se bort från allting annat
Och blott till dig i tron se opp,
Och se så löftets ord besannat
Om Kristus, härlighetens hopp!
4.
Ack, uti mig, mitt eget hjärta,
Bor mörker, synd och otro blott;
Och värst av allt, trots all min smärta,
Jag kan ej själv det göra gott.
Men Herre, se, det onda trädet
Du kan dock göra gott igen
Och ge åt ordets himlasäde
Där inne växt och livskraft än.
5.
Så lär mig leva till din ära
Allt mera helt för varje dag
Och dig de andens frukter bära,
Som du kan se med välbehag!
O, lär mig dö, att jag må leva,
Ty döden livets villkor är;
Den svaga rankan låt sig väva
Kring korsets stam — och blomma där!
6.
Och sist när dagens hetta svalkas,
Och vågen somnar tyst vid strand,
Och som förlossare du nalkas
Att sakta lösa jordens band:
O, te dig än på korset höga
Den enda frälsningsgrund jag vet,
Och öppna än en gång mitt öga,
Att jag må se din salighet!