Hör du, sparven lilla (Sparvens visa)

Hör du, sparven lilla, Far du inte illa, När som vintern blir så sträng och kall? Utan mycken möda, Lär du dig ej föda, Som är nästan minst bland fåglar all. Kan du fågel nätta, Mig helt kort berätta Från det allra första, Minsta med det största? Säg, som dig behagar, Om din levnads dagar Ifrån början till din levnads slut.

Lustig, nöjd och glader, Jag min Gud och Fader För det minsta grynet lov hembär Stundom kroppen ryser, Och när foten fryser Gömmer jag den uti mina klär. När det mörker bliver, Jag till sängs mig giver; Uti kalla nätter Jag mitt huvud sätter Under vingen lilla, Sover sött och stilla, Vaknar glad, om morgon lov hembär.