Text
1.
Kristallen den fina som solen månd' skina,
som stjärnorna blänka i skyn.
Jag känner en flicka i dygden den fina,
en flicka i denna här byn.
Min vän, min vän och älskogsblomma!
Ack om vi kunde tillsammans komma!
Och jag vore vännen din,
och du allra käresten min,
du ädela ros och förgyllande skrin.
2.
|:Och om jag än fore till världenes ända, så ropar
mitt hjärta till dig; :|
till dig, min vän o.s.v.